torsdag 24 oktober 2013

Personalandakt

Innan våra personalmöten varje torsdag så turas vi om att hålla en liten andakt. Efter nästan 8 år på jobbet har även jag provat på att hålla i någon. Så idag var det min tur. Tog mod till mig och läste upp ett av mina tidigare blogginlägg från 2010.

Vet inte om jag får förtroendet igen, fast de sa att de tyckte det var bra och tänkvärt :D

Så här får även ni texten att fundera över.


Visst är det så vi älskar våra barn över allt annat. Trots att de ger oss så mycket oro och ilska ibland. Vi älskar dem och bara tanken på att det ska hända dem gör så ont att vi tränger undan dem fort.

Här ska jag ge er något att tänka på.

Såg en film för några veckor sedan, långt efter lovlig tid för mig att vara uppe. Men jag fastnade.

Handlade om en farmor, jag tror i England vars barnbarn som var väldigt sjukt. Läkarna på sjukhuset där han vårdades kunde inte göra mer för honom. En dag väcks hoppet om att han skulle kunna få specialistvård i Australien. Vården betalas för honom men resan dit för honom och föräldrarna samt föräldrarnas uppehälle måste de själva stå för. Unga föräldrar utan välbetalda jobb ger upp hoppet ganska snart om att lyckas inom tidsspannet för att hjälpa sin son.

Farmor som är en fyllig kvinna i förkläde har heller inga pengar att hjälpa dem med. Hon är änka och pensionär. Hon försöker ialla fall att söka jobb för att dra sitt strå till stacken. Inte lätt. Det skakas på huvudet på alla ställen där hon frågar. En dag går hon förbi ett skyltfönster där det står "Värdinna sökes". Hon går in och det visar sig vara en strip och porrklubb.

Hon sixsaxar sig fram med bestämda steg mellan åmande flickor i sin beiga kappa och sjal på huvudet. Fram till baren. Hon ber att få tala med chefen. Hon visas in på ett kontor. Hon talar om att servera kaffe, öl, svara i telefon och städa kan hon minsann göra bara hon får jobbet. Chefen förklarar med ett leende att det inte är vad de är ute efter. Deras värdinna ska onanera åt män via ett hål i väggen. Farmor reser sig snabbt. Men lockas tillbaka i stolen av att man kan tjäna stora pengar om man har rätt "handlag". Han känner också på hennes händer och talar om att hon har ovanligt mjuka och lena händer.

Efter många turer så börjar hon så en inskolning bakom väggen med hjälp av en ung flicka som visar henne hur hon ska göra. Med tiden blir hon duktig och omtalad. Får också ett artistnamn hängt på en skylt ovanför hennes hål. Rykten går om den otroliga talang som nu har börjat jobba bakom den där väggen och fler och fler män i stan ställer sig i den otroligt långa kön till henne. Hennes riktiga identitet är det ingen som vet. Hon tjänar stora pengar och kan börja ge sin son pengar för att han inte ska ge upp hoppet om att klara av priset för att rädda sin son.

Farmor har nu fullt upp och hälsar inte så ofta på sitt barnbarn på sjukhuset. Han vet att farmor jobbar men nyfikenheten hos sonen tar överhand och han följer en dag efter henne när hon går till sitt jobb. trots att hon uttryckligen bett honom att inte göra det.

När det uppdagas för honom vad hans mor håller på med så vill han inte ha någonting mer med henne eller hennes "horpengar" att göra. Han slänger pengarna efter henne och vänder henne ryggen. Ingen förklaring i världen skulle ändra honom. Hennes smutsiga pengar skulle inte komma inärheten av hans son.

Farmor vrider och vänder på sitt samvete men beslutar sig för att fortsätta jobba ihop den summa som behövs i hopp om att han ska ändra sig. Pojkens mor gör allt för att övertala sin sambo om att de ändå ska använda pengarna. Sonen behöver ju aldrig få reda på var de kommer ifrån. Men pappan vägrar att övertalas. Horpengarna eller farmodern ska aldrig mer komma i närheten av hans son.

En dag finns i allafall den summan som behövs. Poken blir sämre och sämre och läget är nu akut. Han måste få vård annars är det över med pojkens korta liv. Pappa springer med ångest ut från sjukhuset och får i ryggen slängt några ord från sin fru.

- Har vi inte alltid sagt att vi skulle göra vad som helst för vårt barn!?



Här är mina 3 för några år sedan.
 



.................................................


måndag 14 oktober 2013

Ensam hemma

Visst är det väl skönt att vara ensam hemma, men det är allt väldigt bra att vara fler för det mesta också.

Om du precis landat  i soffan framför favoritserien och telefonen ringer.

När du precis klättrat upp på stegen med lampan i högsta hugg och inser att skruvdragarn ligger kvar på golvet.

När du ännu en gång lagat mat för ett helt regemente.

När något behöver göras som du absolut inte vill.

När du sitter på toa och inser att toapappret är slut.




Ja vara 2 underlättar tom vid toabesök.


måndag 7 oktober 2013

Organdonation

Tittar på Tv 4 morgon-tv och förstår att det den här veckan startar en kampanj om att vi ska ta ett aktivt ställningstagande till organdonation.
Detta får ju mig att tänka på en liten rolig episod i vårt hem med temat "sagt av barn" i detta egentligen allvarsamma ämne.

Vår yngste kille av 3 var i 11-12 årsåldern och en väldigt frispråkig sådan. Har aldrig varit blyg att fråga om allt. I den här åldern mest om sex, snoppar, tjejer, bröst och barntillverkning. Huvudet var rätt så fullt av detta vill jag påstå.

En farbror till mig gick bort och kring middagsbordet kom ämnet upp om hans död. Han skulle kremeras och naturligtvis undrade minstingen vad det var. Mellansonen tog snabbt till orda och förklarade ingående vad detta var. I hans värld finns inga korta svar och efter en ingående förklaring där vi alla satt tysta och lyssnade så säger vår minsting.

-Jaha då ska dissekeras, kremeras och bli sådan som ger bort könsorgan!

Ja, är man 12 år finns det bara ett organ i kroppen....