Organdonation

Tittar på Tv 4 morgon-tv och förstår att det den här veckan startar en kampanj om att vi ska ta ett aktivt ställningstagande till organdonation.
Detta får ju mig att tänka på en liten rolig episod i vårt hem med temat "sagt av barn" i detta egentligen allvarsamma ämne.

Vår yngste kille av 3 var i 11-12 årsåldern och en väldigt frispråkig sådan. Har aldrig varit blyg att fråga om allt. I den här åldern mest om sex, snoppar, tjejer, bröst och barntillverkning. Huvudet var rätt så fullt av detta vill jag påstå.

En farbror till mig gick bort och kring middagsbordet kom ämnet upp om hans död. Han skulle kremeras och naturligtvis undrade minstingen vad det var. Mellansonen tog snabbt till orda och förklarade ingående vad detta var. I hans värld finns inga korta svar och efter en ingående förklaring där vi alla satt tysta och lyssnade så säger vår minsting.

-Jaha då ska dissekeras, kremeras och bli sådan som ger bort könsorgan!

Ja, är man 12 år finns det bara ett organ i kroppen....