Förb...mobiltelefoner

Visst är det så att de tar över våra liv mer och mer? Står vi och för ett samtal ansikte mot ansikte med någon och en mobil ringer då går telefonen först. Där står den icke mobilpratande personen och tittar besvärat runt ikring sig och känner sig som den står och tjuvlyssnar och funderar på om den ska vänta eller inte. Ska man naturligtvis inte! Gå!

Vi försöker ju lära våra barn att de ska vänta på sin tur om andra pratar. Men vi själva då? Personen som ringer får ju naturligtvis vänta på sin tur. Ring upp när du avslutat samtalet med personen framför dig.

Svara i telefon när man står i kassan och betalar är för mig som fd kassörska bland det värsta man kan göra i mina ögon. Snacka om att nonchalera kassörskan som person och hennes jobb. Inte lätt att vara trevlig mot en kund som pratar i telefon. Nä, kassörskorna borde ta nästa kund före om vi står och pratar i telefon när det är vår tur. Eller vänta på att man avslutat samtalet innan man börjar betjäna kunden. Gissa om de bakom i kön skulle bli irriterade på den där egotrippade telefonpratande personen som tar över hela butiken med sitt dj..telefonsamtal.

Avvisa och ring upp när du kommit ur butiken.

Eller varför är det så att den som har en mobiltelefon får ta över allt utrymme i ett rum. Lunchrummet är en sådan typisk plats. Där kan det sitta ett gäng runt ett bord, äta sin mat och föra ett samtal. Vad händer då? Jo det kommer in en ensam person och för ett väldigt högljutt samtal med massa hysteriska skratt  och börjar dra i  skåp lådor och microugnar så att alla andra får avsluta sitt samtal för att de inte hör varandra. Snacka om att ta över ett rum!
Gör mig vansinnig!

Man avslutar samtalet innan man går in i ett rum fullt med folk!


Telefonpratande personer kan också vara respektlösa mot andra telefonpratande personer. Om man sitter vid tex sitt skrivbord på ett kontor eller vilket rum som helst för den delen. Ja, då kan det komma in en person till och ta med sitt högljudda samtal i telefon och ta över rummet. Vad händer? Jo, den som satt där först. Kanske vid sitt eget skrivbord får resa på sig och gå ut därifrån för att kunna prata färdigt.
Vansinnig igen!

Om du måste gå in på ett kontor/rum och hämta papper eller vad det än är du ska in och göra där andra har satt sig för att ringa ett samtal då ber man personen på andra sidan linjen att vänta en sekund, hämta det man ska, gå ur rummet igen och ta upp samtalet igen.

Allt handlar ju bara om respekt för fasen! Respekt mot vår omgivning och medmänniskor!

Respekt är ju faktiskt också att ringa upp de där personerna som ringt och man avvisat pga respekt för andra människor.

Naturligtvis är det så att man ibland måste ta vissa samtal, eller situationen gör att det faktiskt  fungerar att ta det men då reser man på sig och går ut ur rummet där de andra sitter. Ingen vill höra ditt samtal och de som är kvar har rätt att kunna fortsätta prata med varandra.

Ja, vi hörs på mobilen då, gott folk! :)

Fettisdagen

idag och jag har precis bakat ut min semeldeg. Nu ligger de runda bullarna på sina plåtar och jäser. Fick ett samtal på jobbet förut från yngste sonen som ville försäkra sig om att jag inte glömt vad det var för dag idag. Jag skyndade mig in när jag kom hem från jobbet och satte degen. För att sedan snabbt vända ut igen!

Drog med mig en köksstol ut och satte den på trappan och sedan mig själv på den och vände näsan mot solen medan degen jäste. Dörrkransen åkte också äntligen bort då den stack mig i nacken.
Bytte också ut mina graningekängor mot mina cerisa träskor. Ska man inte längre än ut på trappen går ju det ju bra med träskor. Ska man längre än så borde det vara spikskor egentligen.
Men oavsett skoval så skiner solen så härligt idag. Riktigt värmer i solväggen. Ordentligt takdropp är det också. Första lilla härliga vårkänslan kommer smygande. Den där tiden då hunden inte följer med mig in utan ligger kvar på trappan in i det längsta.

 Dessutom var det skapligt ljust redan i morse när jag åkte till jobbet vid strax före sju. Det finns hopp ni!

Kvarglömd deg

Hade precis bestämt mig för en väldigt tidig kväll i sängen. Dels för att helgens väldiga nattsudd på 50 årskalas är kvar i kroppen och dels för att jag har en nypåbörjad bok på nattduksbordet.

Döm då om min besvikelse när jag kommer på att jag glömt en deg till 3 limpor i min assistent. Kan lova att jag övervägde att slänga denna väljästa deg i soporna. Men naturligtvis gjorde jag inte det utan bakade ut 3 fina limpor. Sitter alltså här nu för att de ska jäsa upp fint i sina formar, innan de ska in i ugnen.

Kan ju också passa på att tala om att jag tillagat kroppkakor idag. Inget som jag  gör varje vecka direkt, men någon gång om året. Jag gör kroppkakor på kokt potatis som blir vita. Finns varianter på råriven potatis och även på sådana som har både och. De blir gråare i färgen.

Förra året så tävlade jag och en arbetskamrat på jobbet om vilka som var godast. Detta blev ju naturligtvis något vi var tvungna att upprepa. Inte riktigt på dagen 1 år sedan sist men nästan.

I år har vi skickat ut en inbjudan till våra arbetskamrater att vara med och bedömma våra kroppkakor om de vill. I morgon går alltså denna stora viktiga och fullt allvarliga tävling av stapeln kl 12.15. Vita vs Grå!

Måste ju hända lite icke arbetsrelaterat bus på jobbet också.

Kroppkakor som ska serveras med skirat smör och lingonsylt.

Imorgon har jag också utvecklingssamtal på jobbet föresten. Ska nog framföra ett förslag på att vi måste ha mer tävlingar personalen emellan på vårt jobb.

Smörgåstårta

 I helgen har jag gjort smörgåstårtor igen. Ingen aning hur många det blivit genom åren. Massor känns det som. Nu går det rätt mycket på rutin och det är rätt snabbt gjort om man inte ska göra jätte många. Den här gången var det 2. För några veckor sedan gjorde jag 6 st och det är ju genast lite roddigare och framförallt trängre på bänken.

Jag gör alltid med 3 lager fyllning, vilket jag nu förstått att man kanske inte oftast gör, utan 2. Men men, jag tycker det blir gott med 3 och den blir ju drygare för varje "brickstorlek". Med tanke på att jag oftast får göra om dem så verkar fler än jag tycka de är bra.

Jag har näsan alltid samma fyllningar i men den här helgen ville de absolut inte ha leverpastej i och jag fick tänka om. Inte alltid helt lätt eftersom smakerna i de olika fyllningarna bör passa i hop också. Där kanske det största kruxet med 3 fyllningar kommer in.

Inser iof att det inte låter som om mina fyllningar passar i hop värst bra när man berättar vad det är. Men det funkar i verkligheten. Enligt mig :)

Delar gärna med mig så kan i ju själva prova. Om ni bara vill ha 2 fyllningar så är nog det bästa att utesluta kaviarblandningen.

Landgångsbröd varvas med följande fyllningar.

Bredbar leverpastej rörs ut till en krämig blandning med hjälp av grädde.

Blanda ihop en gurkmajonäs av bostongurka och majonäs.

Vispa grädde fast och blanda i rejält med kaviar.

Bred lite majonäs på översta brödlagret som "klister" till skinkan som lägges på och också får hänga över kanten.

Plast över och in i kylen till nästa dag. Lovar, katten Maja fick sitta kvar på utsidan hela tiden

Hacka kokta ägg

Lite "majonäsklister" innan hackade ägg över hela tårtan.

Massor av räkor över de hackade äggen

Garnera.

Garnera är svårast. Blir samma varje gång.

Klart!

Mössa

Jag har lyckats sticka en mössa. Dessutom en som jag tror jag kommer trivas i. Har nämligen svårt att hitta mössor jag tycker om. De får inte sitta åt. Jag har dessutom rätt stort huvud så de sitter gärna åt vad jag än provar. Dessutom tycker jag inte om mössor för jag passar inte det. Det gör att jag inte gärna letar. Mössa måste man ju trots allt ha ibland och jag lär mig att acceptera det mer och mer.

Nu har alltså jag som inte kan sticka lyckats göra en som jag tror jag kan tänka mig att ha småstunder.
Har stickat på rundsticka som var en ny bekantskap som gav mersmak.

Mössan är stickad som en rak cylinder och bara ihopsnörpt på toppen.

Kanten blev lite lös och stod ut lite för mycket i min smak så jag sydde in en tunn resårtråd där. Tur det finns genvägar.

Blomman är gjord på min roliga "flower loom" och ditsydd med en pärla på mitten. Den har jag beskrivit tidigare här.

Inte jättelätt alla gånger att ta bild på sig själv.

Ja det här var både enkelt och kul så jag  har lagt upp maskor för att sticka en till. Måste ju ha något i händerna ikväll när symötet går av stapeln.

Möte med ungdomar

Läser larmrapporter om att ungdomar idag har stressrelaterade sjukdomar. Spänningshuvudvärk, sönderbitna tänder, magsår, sömnproblem med mera.

Mycket beror tydligen på att de har en stor press på sig från "dagens samhälle" . Press på att klara studier, press på att skaffa jobb, press på att nå toppresultat och göra stor framgång om inte på skola och arbetsplats så kan det var inom idrotten.

Tror jättemycket på det här, men jag tror också att vi kan se lite på hur vi vanliga vuxna möter ungdomar idag. Vi som inte är förälder, lärare, tränare, chef eller handläggare till dem. Vi som är vanliga bekanta i deras omgivning. Hur möter vi dem? Vad är första frågan vi ställer? Nu tänker jag mest på alla arbetslösa ungdomar.

- Hur går det, fått något jobb än? Du måste ju ha jobb. Man får ta vadsomhelst vet du. Jobb finns det, bara man vill.
- Körkortet, hur går det med det? Du som är ledig hela dagarna. Fixa det där nu. Klart du måste ha körkort!
- Vad lever du på? Mamma och pappa? De borde kasta ut dig så du är tvungen att klara dig själv, då fixar du nog ett jobb ska du se. En annan har minnsan alltid haft jobb.
- Vad gör du hela dagarna då? Facebook och dataspel eller?

Inte säkert att alla följd frågor och kommentarer ställs men, -Har du inte skaffat något jobb än? Är nog en av de första frågorna vi alla ställer till ungdomarna idag. Inte konstigt om de snudd på byter trottoar när de möter oss.

Kan vi inte försöka att ställa de där frågorna som vi inleder samtal med när vi möter andra vuxna bekanta. De triviala frågorna om väder och vind skulle nog t.o.m kännas bättre än de där frågorna man vet att man ska få så att det knyter sig i magen så fort man möter oss, vuxna bekanta.

Naturligtvis är vi ju nyfikna på för hur det går för ungdomarna, men de frågorna kanske kan komma senare under samtalet. Det går alldeles utmärkt att prata hockeyresultat, böcker, filmer, nyheter, tvserier och småskvaller med ungdomar också precis som med andra människor vi möter.

Ja nu har fru präktig varit i farten och uttalat sig igen, men jag vet att det är så många ungdomar upplever oss. Det enda vi samtalar med dem om är sådant som gnager i deras bakhuvud som ett stort orosmoln hela tiden. Vi strör nog egentligen bara salt i såren.

För tillfället har jag bara 1 av 3 som är sysslolös och det är faktiskt så att det är jobbigt även för mig som förälder att ständigt höra frågan om de fått något jobb istället för att få frågan om hur de mår eller om deras kärlek håller i sig.