Äga sin bok

Lånade böcker i all ära. Tur man kan göra det.
Men tänk vad skönt att äga sin bok.

Om jag äger min bok kan jag vika öron i hörnen.
Jag kan riva en bit av de sista tomma bladen om jag behöver ett papper att anteckna på eller en bit papper att rulla in ett begagnat tuggummi i.
Jag kan bläddra med lortiga fingrar, om kanterna blir gula för att jag äter ostbågar samtidigt är inget bekymmer.
Jag kan spilla kaffe i den när den följer med ut på trappan på morgonen.
Jag kan också spilla rödvin i den när boken och glaset ska dela plats på magen när jag halvligger i fåtöljen.
Jag kan ha den med på bryggan eller båten utan att vara rädd att den ska bli svälld av vatten.
Jag kan mosa ner den i handväskan utan att vara rädd för att den blir skavd och nött i kanterna eller bli lätt rosa för att den måste trängas med ett läppstift där hatten sedan länge är borta.
Jag kan slänga den efter mig på sandstranden så den blir full med sand när vi ska tävla om att komma först i vattnet.
Jag kan lämna den på toalettgolvet för att rusa och svara i telefonen utan att det gör något om näste man kommer och trampar iden.
Jag kan stryka under i den med bläck eller knallgul överstrykningspenna.
Jag kan och får använda bokomslaget som bokmärke så att det aldrig mer sitter som det ska.
Jag kan somna med den utan att vara rädd för att riva sönder ett blad under natten eller trubba hörnen när den flyger ur sängen.
Men framförallt så vågar jag låna ut den.