Kan se på statistiken här på min blogg att jag har många "googlesökträffar" på mitt inlägg om enris mot möss. Märks att det är den tiden på året då fler än jag har problem med de små varelserna.
Eftersom vi nu har varit utan vår älskade katt Maja i 12 dagar har det inte blivit bättre på den fronten. I morse var det en som sprang under köksskåpet och vår hund Ester gjorde ett tappert försök till att träda in på Majas plats med att fånga den. Enda resultatet på den musjakten var att jag insåg att här måste införskaffas musfällor!
En tur till staden var redan inplanerad idag. Den traditionella julklappsinköpsdagen med min svägerska. Så mussfällor på Clas Ohlsson var det första som införskaffades tillsammans med 3 rullar julklappspapper för 29 kr.

Undra nu i ett stilla sinne om Maja kände sig förnärmad över detta inköp. Nägra timmar efter att det var gjort och jag inte ens hunnit hem med mitt nyförvärv fick jag ett samtal om att Maja var hemma precis som om inget hänt.

En katt på 12 år som aldrig lämnat hemmet mer än kanske 2-3dagar i högsommarvärme som är borta i 12 dagar under smällkalla vintern då hon endast är utomhus 1 timme mellan 5 och 6 på morgonen normalt. Klart man tror att Lokatten eller räven som stryker runt huset har tagit henne. Tack och lov var så inte fallet.

Maja är hemma välbehållen, men tänk vad jag funderar på vart hon varit. Kanske instängd någonstans? Det kanske är det mest troliga.

Hursomhelst så är vi nog gladare än vi trodde att hon är hemma. Hur brukar man säga? "Man sakner inte koa för´ns båse e tomt" Så är det nog lite.
Hon får väl inte jättemycket uppmärksamhet av oss i vanliga fall förutom att vi ger henne mat ständigt och jämt samt att vi pratar lite gulligt med henne och klappar henne lite när vi går in i klädkammaren där hon ständigt ligger i sin korg. Hon har ju stor konkurrens av vår hund Ester som ju är allas vår kärlek.

När maken ringde och sa att hon var hemma fick jag i alla fall tårar i ögonen. De ger oss nog mer glädje än vi tror de små älskade djurliven.