Jag hunden Ester igen

Det är vår på gång hörrni! Har ni märkt det. Jag har det i allafall och det har tvåbentingarna i mitt hus också. De är helt plötsligt ute mycket mer. De grillar korv var och varannan dag. I alla fall var och varannan  helg. För det mesta tillsamman med våra grannar Kia och Conny. Matte tycker hon är lite lustig och kallar dem för Kia-Conny. Är tydligen efter någon på TV som heter Ola-Conny. Men vad jag förstått så är det bara en person inte två som Kia-Conny är.

Kia-Conny är lite av det mysigaste jag vet. De blir så glada när jag kommer. De hälsar alltid glatt på mig och jag är verkligen alltid välkommen när jag kommer. Husse och matte har talat om att det förr aldrig fått vara husdjur i deras hem för en av dem är allergisk mot pälsdjur. Så är det tydligen än men jag är ett undantag jag. Alltid välkommen. Det ni! 

Deras egen katt Doris får bara bo i källaren och pannrummet och hunden som bodde i vårt hus före mig fick alltid vänta på utsidan Ha! Fränt! Jag får komma in jag. Jag är tom saknad om jag och husse inte kommer på söndagsmornarna och dricker kaffe. Eller det är husse som dricker kaffe men det är jag som är saknad om vi inte kommer.

Doris föresten är för övrigt inte riktigt klok! Helgalen katt som jag inte sätter min fot i närheten av. Förstår att de inte vill ha in henne i huset. När jag var liten satt hon alltid i granhäcken och lurpassade på mig när matte och jag promenerade förbi. Nu har Kia-Conny sågat ner häcken så nu kan hon glömma det. Tror att de sågade ner häcken för min skull jag. De är verkligen så snälla!

Husse och matte de låter katten som bor i vårt hus vara inomhus. Men om jag bråkar ordentligt med henne, Maja som hon heter har jag räknat ut att det är henne de slänger ut. Om det dessutom är på natten så är de jäkligt griniga och då tycker jag nog att Maja flyger lite längre än på dagtid när hon åker ut. Ha ha. The flying cat!

Men våren ja. Har ni märkt? Varmt på stentrappen och en massa häftiga saker och godsaker som tittar fram där snön smälter. Hittade min tennisboll häromdagen

Det mesta av det som kommer fram är väl mest väldigt väl mognade hundlortar. Jag vet att de flesta eller kanske tom alla är mina. Men det tror jag inte tvåbentingarna fattat. Skulle aldrig erkänna det för dem heller för den delen.

Matte ljuger ofta både för sig själv och andra när hon skryter om att jag alltid går upp i skogen när jag behöver bajsa. Men jag spelar med. Är ju matte till lags trots allt. Hundskitarna på gräsmattan kan de ju tro är från en räv eller något.

Den där yngste rödhårige och knepige killen i familjen, han däremot skyller alla högar på mig samtidigt som han rynkar på näsan och säger jag är vidrig. Tror inte han gillar mig värst men det är ömsesidigt. Konstig prick. Älskar att kasta boll av alla de slag men aldrig till mig och vad är då vitsen med att kasta? Försöker jag ta bollen ändå så skriker han och domderar värre än en en ilsken pudelhane. Nä, han borde hålla sig till att ligga uppe på sitt rum och titta på TV eller något annat asocialt. Då behöver vi ju inte fortsätta med att inte lossas om varandra när vi möts.  

Nä ni, nu ska jag ut och kolla av ägorna lite. Jag vidgar dem lite i smyg dag för dag så om jag sköter det lite snyggt behöver inte husse följa med mig till Kia-Conny när jag ska dit och hälsa på framöver. Får ju inte bli för ofta bara för den där satans skatan sätter sig alltid i Jersminbusken utanför trappen så fort jag vänder ryggen till. En dag! En dag ska jag ta den!