Det är aldrig försent

Idag har jag varit med om något mysigt. Vi hade dop och vigsel i en av våra kyrkor. Det är ju inte så ovanligt förstås. Det kommer vi att ha i morgon också. Två dop och två vigslar t.o.m.

Brudparet kom i god tid till kyrkan, de hade valt att inte ha några gäster närvarande. Det var bara de två hand i hand, prästen och jag. Jag fick idag alltså vara vaktmästare, vittne och fotograf. De hade klätt upp sig i sina finaste kläder. Han i mörk kostym, vit skjorta och slips. Hon hade en mörkrosa skir klänning med matchande blomma i sitt korpsvarta hår. De var spända, förväntansfulla och lyckliga precis som alla brudpar är. Dopbarnet var inte deras barn den här gången som så ofta utan brudgummen själv. Vuxendop händer naturligvis men är inte det vanligaste naturligvis. Dopet skedde först vid dopfunten. Han fick en ängel som minne precis som alla andra som döps. Vigsel skedde därefter vid altarringen. De gav varandra sina löften och han satte ringen på hennes hand. precis som de flesta gör. Jag vittnade med ett ärligt och sentimentalt leende. Knäppte flera kort på dem när de vände sig om från altarringen som nygifta. Tog också kort på dem ute på kyrktrappen där solen behagade komma fram och skina på dem. Han dryga 75 och hon något år yngre.

Ta vara på hela livet. Det är aldrig försent.

Öa Fågelviks kyrka.